Jag vistas mycket utomhus, särskilt nu under sommarhalvåret. Jag cyklar och går många mil i veckan och passerar då/tar mig igenom både äng och skog. Under de senaste två-tre åren har jag mer och mer lagt märke till en oroväckande uttunning av faunan och har allt oftare kommit att reflektera över/tänka på tiden då jag var liten grabb och cyklade runt till mina kompisar. Jag minns att ängarna, trädgårdarna och dikena var fulla med blommor i alla möjliga färger.
Det surrade om bina och humlorna som samlade nektar och samtidigt pollinerade blommorna och det kryllade av kryp, knott och insikter.
Så är det inte idag. Inte ens på den plats där jag växte upp… Det finns några blommor här och där men annars är det mest bara grönt. Vår fina sommarvisa ”Den blomstertid nu kommer” – med lust och fägring stor… – Du fagra blomsterängar… NOT! Den blomsterprakt och färgvariation som fanns tidigare är nu mer sällsynt med följdeffekten att inte heller vilda bär och frukter finns att finna i samma utsträckning.
Hur kommer det sig och vad blir konsekvensen av detta?
Tidigare idag såg jag en mycket bra svensk dokumentär på SVTPlay som tydligt visar på hur vårt levnadssätt påverkar vår miljö ekosystem, ja hela planeten. Just denna dokumentär handlade om bin och planetens övriga pollinatörer.
Även om det kan upplevas jobbigt att se dokumentärer som denna pga av vad de visar så behöver vi upprepade gånger titta på dem för att vakna upp och se vad som faktiskt håller på att hända.
Kom ihåg att hälsa och att vara frisk är så mycket mer än endast frånvaro av sjukdom.
Ta ett par djupa andetag. Öppna ögonen och se vad och vart du är. Du är liv uttryckt i mänsklig form på planeten jorden, en pärla i universum.